Hjälp! Jag har blivit en informationsnarkoman!

I en perfekt informationsvärld kommer all information jag behöver till mig när jag vill ha den och när jag bäst behöver den. Så har jag alltid resonerat och i flertalet inlägg på denna blogg har jag prisat Google Reader för att hjälpa mig att sortera all information jag vill föda mitt huvud med.

Vad jag däremot missat att ta med i beräkningen är hur fasen jag ska göra när jag gudbevars varit borta från datorn i ett par dagar. Jag har, till dags dato, prenumerationer på (räknar) drygt (åh herre min skapare) 320 RSS-flöden. Fiffigt har jag givetvis tyckt om det hela, men när jag, som sagt, varit borta tar det mig ruskigt lång tid att gå igenom allt.

I torsdags och fredags förra veckan var vi på konferens med jobbet. Givetvis försökte jag hålla mig uppdaterad på tåget till och från Järvsö via min eminenta HTC-mobil och Google Reader. Ett par av favoritbloggarna lästes, men det är långt ifrån alla jag kunde, eller hade lust, att läsa på mobilen. Alltså var det mycket som var oläst när jag i söndags kväll satte mig vid datorn igen...

Jag har tidigare haft föreläsningar om just information overflow och var lösningen på detta problem (företrädesvis på intranät) kan finnas. Personalisering i kombination med bland annat prenumerationer/RSS skulle kunna lösa en del, men långt ifrån allt, av denna problemställning.

I mitt fall har jag givetvis trott (dum som jag är...) att lösningen borde ligga i att allt kommer till mig istället för att jag aktivt skummar igenom alla bloggar/tidningar/artiklar som ligger ute på nätet i jakten på det jag finner intressant.

RSS och Google Reader var för mig ljuset i slutet av tunneln. Vad ska man då göra när det tydligt visar sig att jag blivit en RSS-narkoman som lägger till varenda ny sajt av intresse jag besöker bland mina övriga flöden?
Finns det någon avvänjningsklink jag kan besöka eller måste jag börja med det ack så tidskrävande arbetet att rensa bort bland mina prenumerationer? Ska jag tvingas börja ranka prenumerationerna så att jag vet vad som är värt att läsa och vad som är mindre läsvärt? Är detta den enda utvägen för att skydda mig från mig själv från detta skadliga informationsätarbeteende?