Jag ska tro på mig själv!

Härom veckan skrev jag ett inlägg om konsten att våga tacka nej. igår fick jag svar på offerten jag skickat och på kraven jag ställt upp. Det var inga som helst konstigheter och den accepterades utan invändningar. Nu har jag förstått att hindret satt uppe i mitt huvud. Det är inte konstigt att konsulten ställer krav - det förväntas till och med.
När jag tänker på det ställer jag krav mest hela tiden när jag är ute hos kund, men sällan när jag är i en försäljningssituation. Jag har hela tiden trott att jag var helt opåverkad av "jantelagen" men icke. När det kommer till kritan verkar det som om jag påverkas mer än jag tidigare trott och kanske till och med tvivlar på min egen förmåga.
Nu har jag inte jobbat som konsult alltför länge, lite mer än ett år. Jag kommer från beställarsidan och är van att ställa höga krav på konsulterna jag köpt in. Det har inte varit konstigt att jag gjort det och kanske, bara kanske är det så att jag ställer alldeles för höga krav på mig själv nu när jag själv sitter på "andra sidan bordet"?

Om sanningen ska fram har jag tvivlat på min egen förmåga som konsult och trott att jag kanske inte passar i den här rollen. Jag säger hela tiden till mina barn "tro på dig själv, du kan allt du vill!". Någonstans på vägen verkar jag har missat att säga det till mig själv...

Nu, efter ett år, har jag förstått att jag är rätt bra på det jag gör och att jag gillar konsultrollen. Jag har sett fler intranät och webblösningar på ett år än jag gjort under de 12 åren jag jobbat i den här branschen och suttit på beställarsidan. Det är rätt kul att vara konsult måste jag (numera) tillstå.